Det här får bli vår sista dans

     
     

Meningarna leder mina ord

      
      Jag saknar ingenting, eller jo, jag saknar dig.

I Belive In Miracle




She told me to come, but i was allready there



 




Första "riktiga" skoldagen

Idag skulle jag vilja säga att jag gick min första riktiga skoldag på gymnasiet. Åh, herregud, jag älskar min skola. Dock har jag funderat över att Gillbo kanske var bra på ett sätt, för skillnaden på den och min nya skola är ju enorm och dom har fått mig att inse att det finns så mycket bättre. Hemskt. Men sant.
Idag hade jag matematik, engelska, svenska och klassråd. Jag har även lärt mig allas namn och snackat med alla i klassen. Jag har några riktigt fräsiga människor i min klass som jag gillar skarpt och ah, jag trivs helt enkelt som fisken i vattnet eller handen i handsken. WOOP WOOP!!
Imorgon börjar jag 11, så det blir "sovmorgon" för min del!! Godnatt!!

Samma nätter väntar alla


Låt mig förklara

Godkväll alla sköna gubbar och gummor ute i vida världen som läser min blogg.
Jag känner mig extremt trött just för tillfället, men istället för att sova, sätter jag mig och bloggar. Men, men, jag får lov att göra det, jag har trots allt sommarlov några dagar till.
Ni vet den där kännslan när man bara känner att man saknar nånting, så känner jag just nu. Jag önskar att min fina Ebbster var här med mig nu. Så att vi kunde skratta allt för mycket, mysa och bara vara bäst, som vi alltid är tillsammans. Men det går inte förstår ni, för den underbara människan är flera tusen mil i från mig, närmare bestämt i Grekland. Och även om vi bara varit ifrån varandra i några dagar så känns det, för mig, som flera veckor. Det är sjukt, att man är så vant att vara så nära en människa så att man saknar varandra redan efter första dagen som separerade. Men, men. En vecka går snabbt, och då ses vi igen!
Imorgon fyller min goa pappa 52 år. Och vi har planer under hela dagen. Först och främst skall vi vakna, sjunga och överlämna presenter. Enligt tradition, så som det ska vara. Sedan så får vädret avgöra om vi går ner till klipporna eller om vi stannar uppe vid poolen. Men vi ska iallafall bada och mysa i solen (som ska titta fram imorgon, alla håller vi tummarna och hoppas på att vädergudarna är snälla mot oss). Sedan blir det brunch framåt 11 tiden. Då ska jag fixa amerikanska pannkakor, äggröra, bacon, och allt de andra onyttigaste som går att fixa på en frukost. Sedan åker pappa iväg till Delselius för att hämta upp våra beställa tårtor, även dom enligt tradition, medan och Victor börjar städa huset. Sedan runt 2/3 snåret kommer pappas syster och hennes kille. Och där beger vi oss in i dimman, nej, men skämtosido! Och sedan efter det blir det mys, matlagning och vid 6 kommer alla våra härliga gäster.
Jag ska försöka ta en massa fina bilder som kommer upp på bloggen. Vi hoppas på det bästa.
Nu ska jag ta och bege mig mot min säng, se på en film och sedan sova så gott. Ni får ha det så underbart, vi hörs nog inte imorgon, men kanske på torsdag!

Untill you come back were you belong, it's just another lonely sunday.

I wich you were here. It's just another lonely sunday.
That bild!
Jag saknar normalt umgänge.

Du kan aldrig bli som dom

The typical Poparen!

Look how the shine for you

Utifall att ni undrade!
Nu ska jag internetshoppa, modern som jag är! ;)

Mina kinder kanske var rödare.

Det här med att uppdatera har väl inte varit en stor del i mitt liv den senaste tiden. Livet kom helt enkelt ivägen.
Jag har varit lite överallt sen sist.
Förra veckan åkte jag upp till Ebbas land. Vi hade hur mysigt som helst, och det bör göras om. Vi åkte ut med båten till öar, fiskade, åt gott, solade och badade. Precis så som de ska vara på sommaren, jag har även varit i Dalarna, uppe hos mormor och morfar. Där gjorde vi också riktigt somriga saker. Vi fiskade, bakade, plockade blåbär, myste, sov. Ah, hade det allmänt bra helt enkelt.
Nu är jag tillbaka på Ingarö, landet, och snart börjar skolan igen. Det är endast 13 dagar kvar nu. Jag har en väldigt annorlunda kännsla i kroppen, samtidigt som jag är hur taggad som helst, känner jag en liten oro. Kommer jag verkligen trivas? Kommer folk tycka illa om mig? Tänk om jag inte får några vänner? osv.. Alla dessa frågar kretsar ständigt i mitt huvve och bråkar med de positiva tankarna. En ny stad, nya möjligheter och nya vänner!
Ja, hörrni, ibland känner man sig faktiskt lite smått schitzofren när man börjar fundera över sånna här saker.
Men, i slut ändan brukar ju allt ordna sig, så detta ska nog gå bra!
Det jag har kvar att göra på lovet är väl egentligen, köpa en ryggsäck, köpa skolmaterial, spela minigolf med familjen, träffa Salvador, träffa Sara och Isabel, fira pappas födelsedag, shoppa nya kläder, klippa mig och ligga dagen innan skolan början med en klump i magen i sängen och vrida och vända på olika tankar.
Låter väl som två trevliga veckor?

RSS 2.0