Du är det finaste jag vet, när allt annat är falskt och fel


Håkan Georg Hellström.
Denna underbara man går inte riktigt att beskriva på ett rättvist sätt, han är så otroligt mycket för mig. Han är glädje, han är sorg, han är skratt, han är tårar, han är besvikelse, han är uppmuntran, ja han är helt enkelt en räddare i nöden, hans musik finns där i alla lägen i livet.
Håkan är inte bara en artist för mig, han är en förebild, han är en psykolog, han är en underbar man som kom in i mitt liv vid en perfekt tidpunkt. När jag var i den djupaste smärtan påväg upp fanns musiken där för mig i alla lägen. Jag har gråtit, jag har skrattat och jag har bara varit i musikens sällskap.

Jag minns hur han kom in i mitt liv. Det var faktiskt min bästa och underbara kompanjon Ebba som introducerade honom i mitt liv. Jag, Ebba och Jenny var på Ebbas landställe och vi hittade "Känn ingen sorg för mig i Göteborg" om jag inte missminner mig. Så vi lyssnade på den och alla var överrens om att det var rätt bra. Sedan när vi åkte hem från Ebbas land så började vi alla tre lyssna lite mer på honom och Ebba frågade oss om vi ville med på hans konserter när han kom till stockholm, men jag tackade nej, han var liksom inte SÅ bra då enligt mig. Men med tiden insåg att jag gjort mitt livs sämsta val att inte gå på konserten. Han kom att bli den viktigaste, underbaraste och finaste artisterna i mitt liv. Han är en sån stor inspirationskälla och förebild. Min första Håkan konsert var i Västerås. Det var jag, Ebba och Håkan, resten försvann och jag var som på rosa moln. Underbara Håkan. Den senaste Håkan konserten jag var på, var på grönalund. Den konserten var så underbart vacker. Jag stod i publikhavet, dansade, skrek, sjöng och grät , om vartannat och på slutet fångade jag två rosor och gick därifrån med ett stort leende på läpparna och ett minne för livet.

Ja, denna text skulle, som ni förstår kunna fortsätta i en evighet men jag måste hejda mig någongång. Hur som helst är jag fast vid denna underbara mannen och jag är förevigt tacksam för helgen på Ebbaslandställe.
Det sista jag vill säga är, Kom igen Håkan, kom tillbaka, vad skulle vi annars göra?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0