Faller meningslöst mot marken

"Jag står framför spegeln. Jag vill förändra allt och allt som jag ser i den"

The gypsy


Charmig.. jag vet!

Pepsination


Tjena alla monsterdiggare.
Denna dag har varit underbar. Började med en tripp till myrorna med far. Jag hittade en efterlängtad lusekofta för endast 10 guldmynt och även en jeansjacka för samma pris. Sedan tog vi oss till våran karavan och åkte hemåt. Väl hemma bjöd mor på en fika och sedan tog vi oss till våran karavan igen, denna gång jag och mamma. Vi åkte till Elgigantet, där införskaffade vi oss en dockningsstation till våra iphones. Sedan hoppade vi in i bilen igen och åkte till Sollentuna C. Där gick vi runt och kollade efter presenter till hennes pojkvän, samt att vi stötte på Ebba och Jenny. Två sköna brudar som jag älskar över hela mitt hjärta.  Efter det åkte vi till Coop och handlade mat. När vi väl satt i karavanen igen var slut destinationen, pappas hus. Han bjöd på fördrink innan dagen skulle sluta med Taco mys  hemma hos mamma.
Nu sitter jag i soffan och ska strax dra igång en film med mamma. Hoppas att eran dag varit lika fin som min.


Du kommer och födas och dö, födas igen



Bild: Jag (Olivia)     Modell: Ebba Svanberg

Jag längtar tills på onsdag då jag får träffa Markus Krunegård som har signering på Bengans. Jag ska dit med en av mina finaste vänner Linnea och det ska bli så sjukt awesome.


Ta mig tillbaka till

Håkan Hellström konserten på grönalund.








Den här dagen är nåt jag aldirg kommer glömma. Det var så underbart vackert. Jag älskar människorna jag umgicks med och det var värt 14 timmars kö för att höra min gud sjunga.



Så länge du hör musiken


Hallå alla monsterdiggare.
En dag fylld med snor, plugg och sängliggande. Låter någonting av det tilltalande? Skulle inte tro det.
Imorgon får jag äntligen gå tillbaka till skolan iallafall, jag ogillar verkligen att vara sjuk. Man känner sig som ute ur samhället. Man vet inte vad som händer i skolan och man får bara höra allting återberättas. Fy.
Jag pluggade i nästan 3 timmar idag. Fy för So och Kalla Kriget. Det är egentligen ett mirakel att jag har ett vg i So. Jag kan verkligen ingenting, och jag bryr mig verkligen inte om vem Fidel Castro var? Vem fan behöver det till sin framtida karriär? Inte jag iallfall.. Jag ska bli fotograf och så är det med det.
Det känns som att skolan lär ut mycket "crap", sånt man inte behöver veta, varför proppa sin hjärna med onödig fakta såsom att Bethoven levde mellan 1770- 1827. Åh! Jag fick förresten Mvg på Musik provet "yeah mee".

Fred ut!


Redovisning

Detta är en liten historia jag skrev ihop, med hjälp av egna erfarenheter samt en vän som har en väldig nervositet för att redovisa.

Jag håller med ena handen hårt i mitt pappersark som är fuktigt av handsvett och pillar med andra nervöst igenom håret. Hjärtat slår snabbt och pulsen ökar när hon ropar upp mitt namn. Jag tar ett djupt andetag och reser mig upp från stolen. Stegen är tunga och min kropp vill helst bara springa åt andra hållet och ut ifrån klassrummet, men jag tvingar mig själv att gå fram. Jag sväljer en gång och blickar upp mot klassen, puttar undan luggen och fuktar sedan läpparna. Jag sväljer en gång till och klassen tystnar, alla kollar på mig och jag känner hur värmen i kroppen stiger, hur den från tårna går ända ut i fingertopparna. Jag blickar ned mot mitt papper och jag får nästan spotta ut de första orden, jag är inte längre medveten om vad jag håller på med, det går långsamt, som en evighet. Jag är noga med att hålla blicken mot väggen, ögonkontakt med någon skulle få min redan varma kropp att överhettas. När de sista orden lämnar min mun känns det bra, jag klarade det, jag sprang inte därifrån, jag skrek inte som unge som just mist sitt godis. Jag klarade det. Klassen ger mig en applåd och jag går snabbt ifrån mittpunkten, ifrån centrum, och sätter mig på min plats. Jag känner fortfarande hur hjärtat dunkar, som om det skulle hoppa ur mitt bröst. Jag tar ett djupt andetag, det är som att en tung börda fallit från mina axlar, jag behöver inte längre oroa mig om att redovisa.

"Klara, nu är det din tur". Jag ser hur Klara följer mina steg, hon gör exakt som jag gjort bara några minuter tidigare. Hon andas några djupa andetag och stakar fram orden i början. Hon gör det bra, men inte tillräckligt för att dem ska låta henna vara. "Prata högre", hörs från ena hållet "sluta mummla" hörs från andra. Hon blir rosig om kinderna och det här var just var jag var rädd för, jag var rädd för att det skulle hända mig.


Vad tycker ni om redovisningar?
Är det jobbigt eller flyter det på bra? Är ni rädda för att någon ska klanka ner på er?

Det går bra nu


God förmiddag mina kära läsare.
Mår mycket bättre idag, är inte alls lika täppt och har ingen feber, så imorgon får jag äntligen gå tillbaka till skolan.
I helgen blir det fotografering med två "modeller" samt att jag ska fotografera lite vintage prylar. Ska nämligen göra ett intagningsprov till en skola och därmed måste jag fota nytt och fräscht som jag kan skicka in.

Hoppas att det är bra med alla, vi hörs när jag har tid (har mycket att stå i nu innan resan).



Don't sell love to another man.


Hej..

Letters from sky


Hey.
Jag är sjuk, och har extremt ömma näsvingar då jag snytit mig för mycket. Skulle egentligen haft muntliga nationella i svenska idag, men det blev framskjutet till torsdag då jag blev sjuk under natten.
Hoppas på att kunna gå imorgon, men just nu känner jag mig riktigt sänkt faktiskt!



Hon ville inspirera


Mina underbart fina vänner som betyder mer än vad man kan tro! ;)

Detta kommer att bli ett "tyck synd om mig inlägg" så ifall du inte gillar det bör du sluta läsa nu.
Har dratt på mig magkatarr, och för er som inte vet vad det är tänker jag berätta lite snabbt om mina symptom.
Jag har stressat sönder denna vecka, pluggat för mycket och haft svårt att varva ner. Därför har jag inte sovit ordentligt och därmed mått illa. Till råga på detta har jag också haft svårt att äta, så fort jag äter mår jag illa och det känns som att min mage ska vändas ut och in så fort jag äter. Detta är, som ni kanske förstår väldigt jobbigt och jag har mått jättedåligt idag. Nu måste jag ta det lugnt och försöka att inte stressa, jag ska äta regelbundet och ska försöka äta små mängder rätt ofta så att jag får i mig näring.

Idag är det 13 dagar kvar tills jag och min underbara Ebba åker till Belgien och jag längtat ihjäl mig. Det ska bli super roligt och jag känner mig as taggad. 5 dagar med en underbar människa på främmande marker kan ju inte sluta fel.

Take me back to


New York 2010


















Grand

Ha ont i huvdet. Skriva i 2 och en halv timme. Gå hem. Sova. Hungrig.
Orden beskriver tillräckligt. Fy fan för Nationella.

Decemberhimlen


Denna bild är så underbart vacker på min fina vän Isabel,
om jag bara hade haft rexlexskärmen under kroppen så att hatten inte skapade skuggan under hade den varit fullbordad. Men tjejen på bilden är underbart vacker och min nya modell, tyvärr tänker jag inte dela med mig av henne! :D MOHAHAH



Jag brukade citera Evert Taube


Bild: Jag     Modell: Isabel

Helgen kan sammanfattas som underbar. Jag har varit med familj, nästan familj och en riktigt bra vän. Jag har fotograferat, skrattat, umgåtts och kollat på melodifestivals final.

Imorgon börjar skolan igen. Det ska inte bli nå vidare, att gå till gillbo ger mig lite av en klump i magen. För er som inte vet så gillar jag inte min skola. Jag hatar att alla är så lika. Det är inte mångas personligheter som sticker ut och av en slump så har alla samma åsikter. Men, men nu är det inte långt kvar, och snart öppnar jag ett nytt kapitel i min livsbok.



När vi går genom tiden



Denna människa gör ju att man känner sig som en underlägsen aborre utan gälar. Fy fisken va bra han va.

Jag visste från den stunden att hon skulle dra ner mig med tiden

Mitt liv är underbart vackert.
Låt mig få vara glad, för en gång skull känns mitt liv helt, det känns som att jag återhämtat mig från all skit jag varit nere i. Som om jag för en gångs skull får vara mig fullt ut. Jag är så lycklig och det går inte att beskriva med ord. De senaste åren har det hänt så mycket i mitt liv, men jag är glad att jag haft vänner som har stöttat mig. Efter all skit kan jag veta vilka som är mina riktiga vänner, jag vet vilka jag kan lita på och jag vet var jag kan vända mig om jag är ledsen. Där jag kan vara mig själv utan att bli dömd.
Tack.


Somebody that i used to know

Jag tycker inte att det är jätte vikigt att vara pinnsmal. Jag tycker att det är viktigt att man trivs i sin egen kropp, att man är nöjd med den personen man är. Kanske behöver man gå ner 2 kg för att nå sin målvikt, då ska man väl få göra det? Kanske vill man gå upp 5 kg för att man själv tycker att man är för smal, då ska man väl få göra det också. Eller?

I dagens samhälle som vi lever i förtrycks våra egna åsikter av reklam och massmedia. Alla människor vi ser och har runt om oss påverkas vi av, och starkast av våra förebilder eller kända personer. Idealet för dagens kvinnor är stora bröst, stor rumpa, smala lår och en smal midja. Men är det verkligen så alla ser ut? Titta dej runt? Kolla på dina vänner, kolla på dej själv? Vet du någon som har kroppen som Kim Kardashian eller Megan Fox? Vi människor som lever ett normalt liv har inte tid, pengar eller ork att lägga ner så mycket på träning. Kändisar får betalt för sina kroppar och har proffitionell hjälp. Så hörrö, sluta mät dig med andra och lyssna på din inre röst. Hur vill jag se ut? Hur vill jag leva? Självförtroende måste komma inifrån och du måste sluta mäta dig med andra.
Själv har jag insett att jag aldrig kommer att få "drömkroppen". Mina bröst kan inte helt mirkaulöst växa till en
d- kupa eller jag kan inte få mina höfter mindre. Jag är byggd på det här sättet och jag är nöjd med min päronformade kropp. Jag är nöjd för att jag är jag.



Vad har du för kroppsbyggnad?


Som sjömannen älskar havet


Jag har fått en hel del nya läsare och har därför bestämt mig för att skriva en text om vem jag är och vad jag står för.

Jag heter Olivia. Jag bor norr om stockholm och min högsta dröm är att flytta härifrån. Jag trivs ej här och vill in till centrala stockholm eller södermalm. Jag går sista terminen i 9:an, vilket gör att jag är 15 år och står inför en nystart till hösten. Gymnasiet i Uppsala eller Nacka står på min lista.

Jag bor med skillda föräldrar och jag tycker att det är jätteskönt. De var helt enkelt inte menade för varandra och jag tycker att de båda blivit mycket gladare sedan deras sillsmässa. De båda har nya "partners" och jag har därmed 5 "syskon". En riktig bror vid namn Victor, han är den mest underbara bror man kan ha och vi är lika på alla sätt och vis. Sedan har jag 3 låtsas bröder och en låtsas syster.

Jag är egentligen en ganska annorlunda spillevink som inte är rädd för att göra bort sig, jag älskar att skämta och jag skulle verkligen vilja testa på stand up någon gång. Jag trivs inte på min nuvarande skola och jag känner mig lite som ett ufo ibland. Vad gör jag på den  här skolan? Jag passar ju för skjutsingen inte in där för 5 öre. 

Jag vill känna äkta kärlek. Att bara få vara upp över öronen förälskad och känna mig som på rosa moln. Jag blir knäsvag för killar med brunt lite smålockigt hår och jag älskar hipster stilen. Han ska vara sig själv och han ska våga.

Jag är mycket intresserad av allt som har med foto att göra och att bli fotograf är min stora framtids dröm. Jag älskar att fotografera, det är som en del av mig. Allt från porträtt till Naturbilder och makro.
Mannen i mitt liv är Håkan Hellström. Jag ser upp till honom och hans musik betyder otroligt mycket för mig. Hans texter är som psykologi. När jag mår bra, när jag mår dåligt eller när jag känner mig likgiltig, han är alltid bra. 

Om 15 år bor jag i New York. En våning på manhattan. Jag är känd fotograf och bor tillsammans med min man och en svart mops. Jag lever livet och får vara mig själv.

Jag hoppas att ni lärt känna mig lite mer och att ni är nöjda med min presentation. Jag funderar även på att göra en videoblogg ang. detta. Med frågor och svar.

Att iaktta människor på tåget

Den ene sitter och säger att "min hund är jättesnäll" när ett par placerar sig bredvid den och den börjar skälla. Den andre sitter och suckar över hur två ungdomar längre fram i tåget skrattar och har kul. Den tredje sitter med sitt sällskap och bägge spelar iphone spel. Den fjärde har kammat över flinten med det tunna håret som finns kvar, och tror att det inte ska märkas.

Ja, Gud vad människor är olika, va olika vi människor är, bara att sitta på tåget får mig att filosofera. Undra vilka liv och vilken historia som finns bakom varje människa. Var är han/hon uppvuxen, finns det något snällt eller underbart bakom det hårda skalet? Vem är personen som man endast ser en gång och aldrig mer. Eller kommer vi kanske ses igen när vi minst anar det?
Vem är personen i flinten egentligen?


You treat me like a stranger


Fin dag måste jag medge.
Steg upp i ottan.. där tog jag väl i så jag sket på mig, men tidigt var det iallfall. Gjorde mig iordning och mötte sedan upp min coola vän Linnea. Vi drog oss sakta men säkert mot tåg stationen för att hoppa på det långsammaste tåget jag nånsin åkt från rotebro station. Väl framme på våran slut destination drog vi oss mot Beyond Retro, wihoooo! Jag hittade min dröm tröja, så nu är jag nöjd!
Efter det så gick vill till Weekday och tog oss igenom våra favorit affärer. På Carlings var det ett as skummt butiksbiträde som började prata med oss. Han berättade bland annat att han älskade stressiga jobb, nästan så att man börjar gråta, asså det skulle vara så att man knappt orkade leva. Mycket annorlunda..men iallafall.. Som avslut drog vi en fika på Koffi, "Men olivia.. det heter ju inte koffi längre.." "Jag vet..". Jag åt en kanelbulle och drack en hallonsoda medan Linnea mer kände för lite apelsinjuice.

Har ni någon gång varit med om att ni vet att folk hatar en vis stil eller en viss musik smak så mycket så att ni själv vill klä er så/lyssna på en sådan musik? Så känner jag just nu. Jag älskar ju min guda begåvade Håkan Hellström och jag bara älskar Hipster stilen, men det gör inte 95 % av min skola.. så därför får jag en slags motreaktion och vill vara fett hipster för att provocera lite.. men så kul ska vi nog inte ha det. Jag har trots allt viktigare saker att ta itu med innan jag kan va med och leka.

Vi hörs i framtiden.



RSS 2.0